Klimatforskare: Våra ”världsledande” klimatlagar räcker inte till

2020-06-08

Under 2019 var de globala utsläppen högre än någonsin tidigare i historien. 

Kevin Anderson och Isak Stoddard. Porträtt.
Kevin Anderson, gästprofessor i klimatledarskap vid institutionen för geovetenskaper och Isak Stoddard, doktorand i naturresurser och hållbar utveckling, institutionen för geovetenskaper, två av artikelförfattarna. 

Sveriges klimatmål långt ifrån tillräckliga för att klara Parisavtalet

Under 2019 var de globala utsläppen högre än någonsin tidigare i historien. Både Sverige och Storbritannien, med två av de mest uppmärksammade klimatpolitiska ramverken i världen, behöver mer än fördubbla sin ambitionsnivå för att ha en rimlig chans att kunna leva upp till sina åtaganden i Parisavtalet. Det skriver klimatforskarna Kevin Anderson, Isak Stoddard och John Broderick i en ny artikel i Climate Policy.

Ni säger att det är osannolikt att vi kommer att kunna minska den globala uppvärmningen till 1,5 grader.

- Det är osannolikt att den globala uppvärmningen kommer kunna begränsas till 1.5°C på grund av den mycket lilla och snabbt krympande globala koldioxidbudgeten för just denna temperaturökning. Jag önskar såklart att så inte var fallet. Som ”The Intergovernmental Panel on Climate Change” (IPCC) konstaterar i sin senaste rapport är det en mycket stor skillnad mellan 1.5°C och 2°C när det kommer till klimatrelaterade konsekvenser. För de mest utsatta och sårbara ekosystemen och människorna kan det vara skillnaden mellan liv och död. (I.S.).

- I stort sett alla IPCC:s scenarier som begränsar uppvärmningen till 1.5°C antar att utvecklingen och implementering av s.k. negativa utsläppsteknologier kommer att lyckas på planetär skala; att vi kommer att kunna fånga in hundratals miljarder ton av koldioxid direkt från atmosfären under den andra halvan av detta sekel. De teknologier vi talar om här existerar, som bäst, endast i mycket små pilotanläggningar, och många av dessa är fortfarande bara på konceptstadiet; men scenarierna antar ändå att de ska expandera och bli lika stora som den nuvarande globala olje- och gasindustrin. Detta är enligt oss ett missledande antagande. Det finns en minimal chans att sådana teknologier kan fungera i den antagna skalan men vi anser att det är ytterst osannolikt, och givet den mycket begränsade koldioxidbudgeten för 1,5°C, är det rimligt att anta att denna målsättning blir mycket svår, om inte omöjlig att uppnå. (K.A)

Vad menas med koldioxidbudget?

- När koldioxid släpps ut, stannar en stor mängd kvar i atmosfären många sekler framöver; cirka 10-20% kommer fortfarande vara kvar om 10 000 år. Koldioxidbudgetar är vetenskapligt grundande kvantifieringar av det återstående utsläppsutrymmet för att hålla den globala uppvärmningen under en viss temperatur. När de appliceras på internationella överenskommelser såsom Parisavtalet kan de användas för att bedöma om världen (och dess länder) är på väg att möta sin åtaganden inskrivna i sådana avtal, eller ej. (K.A och I.S.)

Varför är klimatlagarna i Sverige och Storbritannien otillräckliga?

- I vår artikel tar vi en närmare titt på lagstiftning och klimatpolitiska ramverk som två av de ledande industrialiserade länderna, Sverige och Storbritannien, har antagit. Vad vi kom fram till är att deras planerade utsläppsminskningar är långt ifrån tillräckliga för att leva upp till Parisavtalet; ambitionerna behöver mer än fördubblas. Om alla andra länder i världen skulle misslyckas i samma grad som Sverige och Storbritannien planerar att göra, skulle den globala uppvärmningen bli någonstans mellan 2.5-3°C snarare än Parisavtalets temperaturåtaganden om 1.5-2°C. (I.S).

- De huvudsakliga anledningarna att dessa och andra ramverk är så pass otillräckliga i relation till Parisavtalet, är politiska. Vi är helt enkelt inte beredda att ifrågasätta vårt nuvarande politiska och ekonomiska system, som nu är inkompatibelt med att hålla utsläppen inom de mycket små koldioxidbudgeterna som Parisavtalet föreskriver. Istället har vi valt att medvetet manipulera våra antaganden och slipa på vår retorik för att ge intrycket av att vi är på väg åt rätt håll, när realiteten är att vi lämnar över ett planetärt klimatkaos och en stor osäkerhet till våra barn och andra arter. (K.A.)

Vad krävs för att vi verkligen ska lyckas att begränsa utsläppen globalt?

- Ja, det är den stora frågan, och den är inte lätt att svara på. Men i en kommande artikel som vi nu jobbar på tillsammans med ett stort interdisciplinärt forskarteam undersöker vi frågan: Hur kommer det sig att vi trots 30 år av internationella förhandlingar, forskning och en mängd olika initiativ, har misslyckats att böja kurvan och att de globala utsläppen har ökat med mer än 60%? Som möjliga anledningar till detta misslyckande utforskar vi allt från materiella och sociala inlåsningsmekanismer, dominerande styrningsformer, geopolitik och det rådande ekonomiska paradigmet med dess samhörande maktintressen, till frågor om psykologi, sociala praktiker och hur kunskap om klimatförändringar har producerats. Genom att fokusera just på misslyckanden finns det såklart en risk att cementera våra förutfattade meningar om mänsklighetens oförmåga att böja utsläppskurvan; att se framtiden som en direkt fortsättning av historien. Men den hypotes som vi arbetar utifrån är att ett utforskande av litteratur från en mängd olika forskningsfält både kan förtydliga och uppdaga viktiga aspekter som hittills inte har fått den uppmärksamhet som de kanske förtjänat. Vi hoppas även att denna genomgång kommer kunna fungera som ett viktigt kunskapsunderlag för både snabba och omfattande utsläppsminskningar, i en värld som mer och mer präglas av ett förändrat klimat. (I.S.)

Läs den nya vetenskapliga studien av Sveriges och Storbrittaniens klimatpolitik.

Läs pressmeddelandet här. 

Läs ett blogginlägg i ämnet i The Ecologist av författarna.

Nyheter från institutionen för geovetenskaper